REPLIK: ”Det är viktigt att inte förväxla begreppen nu”
Nils Freckéus skriver slutreplik efter Pär Eliaesons replik på debattartikeln ”Klassisk arkitektur handlar om kunskap”.
”I frågan om kunskap vill jag ge Nils Freckéus rätt i en sak: vi är idag inte tillräckligt bra på att analysera och bedöma klassicistisk arkitektur.” Så skriver Pär Eliaeson i en replik på min debattartikel om klassisk arkitektur (Arkitekten 4/2025).
Det är viktigt att inte förväxla begreppen nu. Jag vill därför belysa att det är skillnad mellan klassicistisk och klassisk arkitektur. Den senare är inte en stil och ämnet för debatten om kunskap är således inte en stilfråga som Pär Eliaeson hävdar. Innan modernismen (som är en ideologi) fanns ingen klassisk arkitektur – då fanns Arkitektur (som var en konstform).
Men framför allt är debatten inte heller en fråga om ”populism”. Detta begrepp definierar Eliaeson som tendensen att tro på samma sak som majoriteten – en tankevurpa från hans sida. En populist är någon som uttrycker samma tro som majoriteten och vänder kappan efter vinden. Så är inte fallet med den klassiska arkitekturen. Dess förespråkare anser den vara bättre och dessa är således inga populister. De är idealister.
Det saknas dock ny arkitektur av god kvalitet – helt riktigt. Men vem definierar kvalitet? – arkitekten eller brukaren? Arkitekten talar gärna om ”kvalitéer” men definierar inte dessa. Det är nämligen lätt att hävda att man strävar efter något när man inte definierar saken, eller när man rentav har en omvänd definition. Då blir det lätt Fredsministeriet i stället för Krigsministeriet.
Det är nämligen lätt att hävda att man strävar efter något när man inte definierar saken, eller när man rentav har en omvänd definition.
Eliaeson vill föra en ”spirituell dialog” kring arkitektur. Men om arkitekturen i fråga är själsdödande, hur skulle en dialog hjälpa? Ska något dött generera något livskraftigt? Att bygga upp den nya kulturen på ruinerna – detta är socialism.
Vi möts inte i viljan till mer kvalitet. Fula hus är inte kvalitet. Sådana är effekten av att konstens grundvärden har plockats bort. Konsten ska förnöja och inspirera, vilket dagens arkitektur misslyckas med. Möjligen inspirerade Le Corbusier arkitekterna till att göra revolution en gång i tiden. Men till slut fastnar man i ett skräckvälde – ett skräckvälde där socialism har bytt namn till modernism, och modernismen blir postmodernism under skenet av ”arkitektoniska kvalitéer”.
”Man uttrycker med smaken ideologiska ställningstaganden”, skriver Pär Eliaeson. Han verkar tro att arkitektkåren har patent på denna ”smak”. Och i så fall är utsagan uttryck inte bara för socialism, i det att smaken ska få diktera folks tyckande, utan för en intellektuell fascism – en smaklös sådan.
Nils Freckéus är arkitekt på Freckéus arkitekter.
