REPLIK: ”Berättelsen om Fixfabriken som bevarandeprojekt är inte övertygande”
Anna Reuter Metelius skriver slutreplik på Martin Nordahl och Rickard Starks svar på hennes debattartikel som kritiserar att Fixfabriken i Göteborg nominerats till Planpriset.
Nordahl och Stark målar i sin replik upp berättelsen om Fixfabriken som ett ”bevarandeprojekt”. Till skillnad från planpris-nomineringen framhåller de kvaliteter i den norra delen av detaljplanen – den som de själva (designstudion Okidoki) har ansvarat för. Rivningen av fabriksbyggnaden ställer de sig kritiska till – ”Här kunde staden mycket väl ha stått på sig ytterligare” – men fokus i repliken riktas mot andra brister som de tillmäter en större betydelse.
Artikelförfattarnas berättelse om Fixfabriken som bevarandeprojekt är inte övertygande. Jag vill rikta tillbaka fokuset mot rivningsfrågan och mitt ifrågasättande av Sveriges Arkitekters nominering av sådana projekt. Faktum kvarstår att områdets tidigare signaturbyggnad och levande mötesplats, Fixfabriken, nu är riven. Ur ett kulturmiljö- och bevarandeperspektiv kompenseras rivningen av fabriksbyggnaden tyvärr inte genom att andra byggnader sparas, i vad som i övrigt är en för hög exploatering för sammanhanget.
Artikelförfattarna påpekar att planpriset under senare år har tenderat att tappa relevans genom att ha prisat strategiska dokument och visioner. Jag tror det motsatta: fram för fler hållbarhetsinriktade strategier och visioner som kan visa vägen för en respekt och ödmjukhet gentemot befintliga sammanhang, landskapliga värden och kvaliteter i det redan byggda!
Anna Reuter Metelius är bebyggelseantikvarie och arkitekt.
