”Nya regelverket för bygglov blir svårtolkat”

Den 22 maj i år överlämnade Regeringen proposition 2024/25:169, Ett nytt regelverk för bygglov, till riksdagen för behandling. Det nya regelverket föreslås träda i kraft den 1 december 2025. Syftet med reformen är i huvudsak två, dels stimulera bostadsbyggandet, dels att ”öka fastighetsägares möjligheter att bestämma över hur den egna fastigheten ska utvecklas”. 

Det är tveksamt om den föreslagna reformen kommer att bidra till ett ökat bostadsbyggande. Införandet av de så kallade ”attefallsreglerna” hade samma syfte men bidrog inte nämnvärt till fler bostäder. Kostnaderna för den utökade ”friheten” regeringen nu åter vill ge åt villaägarna, i form av slopad förprövning och att inga bygglovsavgifter kommer att tas ut av den som bygger, kommer i stället att tas ut i form av ökade kostnader för tillsyn. Detta drabbar alla skattebetalare, även de som bor i hyresrätter, som ekonomiskt redan av olika anledningar är missgynnade jämfört med villaägare. För avsikten är väl ändå att plan- och bygglagens krav på bebyggelsen ska upprätthållas? 

Skrivningen att syftet med reformen är att öka fastighetsägarens möjlighet att själv bestämma över hur den egna fastigheten ska utvecklas må vara önskemålet, men blir det resultatet? Den ökade möjligheten/friheten är inte kopplad till att byggåtgärden inte kräver bygglov. Det har alltid varit fastighetsägaren som, inom vissa ramar, bestämmer över utvecklingen av fastigheten. Det kommer det att vara i fortsättningen också. Den stora skillnaden blir att fastighetsägaren nu själv får ta reda på, och får stå till svars för, att byggåtgärden uppfyller plan- och bygglagens krav.

Det läggs således ett stort utökat ansvar på den enskilde fastighetsägaren att göra rätt. Det lämnas nämligen en hel del utrymme för att göra fel i det nya regelverket. Den utökade bygglovsfriheten, den differentierade bygglovsplikten (indelningen i fin- och fulområden och områden där Försvarsmakten har tolkningsföreträde och vetorätt i bygglovsärendet) och de många undantagen från undantagen förpliktigar. 

Lagrådet pekade på detta i lagrådsremissen:  ”…det är fastighetsägaren eller annan som har vidtagit åtgärden som står risken för att byggnadsnämnden i ett senare tillsynsärende gör en annan bedömning av om åtgärden kunnat vidtas utan lov. Det är därför av största vikt att den som vill vidta en åtgärd lätt kan hitta relevanta bestämmelser och att lagstiftningen är lättillgänglig och tydlig.” En del ändringar har vidtagits för att förbättra tydligheten efter lagrådsremissen, men det förblir ett svårtolkat och svåröverskådligt regelverk. 

Den utökade bygglovfriheten innebär i praktiken att byggrätterna inom detaljplaner generellt sett utökas. Det har skett i omgångar sedan införandet av ”friggeboden” på 10 kvadratmeter 1979. I själva verket är alla de reformer om bygglovfrihet som införts även reformer som har naggat det kommunala planmonopolet i kanten, det vill säga inneburit inskränkningar i det kommunala självstyret och ett underkännande av kommunernas planeringskompetens.

Gunnar Gustafsson är arkitekt MSA.