Gå till innehållet

”Målet: en koldioxidneutral byggbransch”

Landskapsarkitekter kan med sina specialkunskaper bidra kreativt till en ny inriktning på stadsbyggandet. Men bygg- och anläggningsbranschen behöver bli mer ödmjuk, menar landskapsarkitekt Mattias Gustafsson.

I den senaste rapporten från Förenta nationernas klimatpanel IPCC säger forskarna att avsmältningen av polarisarna går fortare än tidigare befarat. Många megastäder ligger i låglänta och kustnära lägen och riskerar att bli översvämmade vid kommande höjning av haven.

Nödläge för klimatet är utropat och en ny ungdomsrörelse manar till handling medan tid är. Vi inom arkitektkåren är en del av den byggindustri som idag bidrar till en betydande del av landets samlade koldioxidutsläpp. I uppropet Architects declare har över tvåhundra arkitektkontor skrivit under att omfattande förändringar behöver komma till stånd. Men vad händer nu då?

Det viktigaste på branschnivå är att snabbt få på plats en nationell beräkningsmodell för koldioxidutsläpp anpassad för bygg och anläggning, med medföljande certifiering. Vi behöver positiva incitamentsystem så att byggherrarna kan tjäna pengar på att minimera koldioxidutsläppen i produktionen av material, för transporterna och byggandet, men även i driftsskedet. Det krävs styrning för att marknaden ska ställa om.

Vi landskapsarkitekter behöver hjälpa våra beställare att sätta en mer ödmjuk prägel på projekten, att framöver än mer utgå från platsens förutsättningar. Lokala naturtillgångar som befintliga berg, sten och uppväxta träd och annan vegetation måste tas tillvara i högre utsträckning än idag. En viktig sak landskapsarkitektkåren kan göra är att verka för nya former för återbruk. En landsomfattande marknadspool för lokal masshantering, liknande Loop rocks (som tyvärr lades ner i våras) måste komma på plats för att minimera transportbehoven.

Något vi i synnerhet behöver komma bort ifrån är ofoget att spränga och gräva för underjordsgarage, vilket omöjligt kan vara en del av framtidens byggande.

Vi behöver också arbeta för ett mer naturanpassat byggande. Något vi i synnerhet behöver komma bort ifrån är ofoget att spränga och gräva för underjordsgarage, vilket omöjligt kan vara en del av framtidens byggande. Vi vet alla att de resulterande bjälklagsgårdarna mellan byggnaderna fungerar dåligt över tid, då de förr eller senare läcker. Detta går inte ihop med behovet av större träd och ekologisk dagvattenhantering, som båda är viktiga delar av klimatanpassningen av våra städer.

En intressant urban kolsänka, förutom träbyggandet, är den pågående biokolsrevolutionen. Genom pyrolysprocesser av trä och komposterbart trädgårds- och hushållsavfall bildas biokol, som sedan kan myllas ned i stadens parkanläggningar och gatuträdplanteringar. Biokolet i marken binder kolet för lång tid framåt och bidrar till mer vital stadsgrönska. Metoden, som samtidigt sluter kretsloppen lokalt och bidrar med energi på fjärrvärmesystemen, är redan utvecklade i Stockholm stad och behöver spridas bland landskapsarkitektkåren i andra kommuner.

Det är dags att skrida till handling för att få till en klimatneutral bygg- och anläggningsbransch. Här behöver vi som landskapsarkitekter vara med och bidra med våra interdisciplinära perspektiv, ödmjuka förhållningssätt och kreativa förmågor!

Mer att läsa