”Låt oss öppna dörren för vargen!”

Antropocen, människans tidsålder, har man namngett den nya geologiska era som vi befinner oss i. För omkring 10 000 år sedan drog sig den senaste istiden undan och vi har fram tills nu kunnat leva i den balanserade geologiska tidsåldern som hetat Holocen. Det verkar som att människans omfattande påverkan på jorden gjort att denna balanserade tid nu är över.

Sagan om de tre små grisarna skrevs ned av James Orchard Halliwell Phillips 1886. I sagan får vi främst lära oss att uppskatta den äldsta brodern, Bror Duktig, som genom sin rationalitet och sitt flit men framför allt genom att bygga sitt hus ordentligt klarar sig från att bli uppäten av den stora stygga vargen. Hans bröder, Bror Lustig och Bror Hurtig, klarar sig mindre bra i de slarviga skydd som de bygger för att bo i. Jag vill mena att sagan på det sättet i Holocen underbyggt devisen att om vi bara bygger ordentligt och hållbart så klarar vi hotet från vargen. Vargen blir det som hamnar bortom det mänskligt kontrollerade. Som den nyckfulla och oberäkneliga naturen.

Om man tittar närmare på orden Duktig, Lustig och Hurtig kan man i Svenska Akademins ordbok läsa att Duktig är den som är skicklig och kunnig, som gör saker väl och ordentligt. Lustig är den som har lust och är full av aktivitet, som sprider glädje och väcker löje. Hurtig “är den som är livlig och rapp i vändningarna”, och “ handlar då det gäller”. De utmaningar som vår upprörda tid fört med sig drabbade bland annat Tyskland för några somrar sedan där vi på nyheterna fick se hur stadiga, ordentliga vägar och hus vräktes ned som om de vore plockepinn.

Bror Duktigs förmåga att på ett ordentligt sätt planera och förebygga hotet från vargen kan i Antropocen ha mött en förvandling. Klimatkatastrofen väcker liv i den rädsla som vi under Holocen kunnat stänga ute. Och vi fortsätter att vända oss till Bror Duktig för att låta honom förädla leran till tegel. Vi programmerar med 1:or och 0:or. Binärt som om det aldrig fanns en tredje, fjärde eller sjutusende möjlighet. Vi fortsätter att lita på Bror Duktigs rationalitet som återigen skall frälsa oss från vargens kaos. Vi planerar. Vi skapar system. Vi ser mänsklighetens räddning ut i en raket, skjuten bort från jordens yta i stället för att erkänna rädslan för den stora stygga vargen, sjunka in i den och darra.

Donna Haraway vrider och vänder i sin bok Staying with the trouble på våra föreställningar om oss själva och jorden. Hon skriver bland annar att vi är jord, uppbyggda av samma mikroorganismer, bakterier och grundämnen. Hennes tankar kan ge oss en möjlighet att se oss själva och tiden vi befinner oss i som en sorts nedsmältningsprocess eller kompostering. En tid där vi genom att våga stå i det upprörda kan låta metamorfosen ske. Att det är okej att känna rädsla. För vi har ingen aning om vad framtiden för med sig. Vi kan öppna dörren för vargen i stället för det vi i dag gör när vi låser den ute och slänger på mer ved under grytan för att skålla den och äta den till middag. I den nedbrytning som en kompostering medför öppnas näringsämnena upp igen. Det som bundit vårt samhälles tankar och därmed begränsat våra möjligheter att agera kan i en kompostering frigöras och lösas upp. Om vi låter tankarna som vi i Holocen tänkt våra tankar med förmultna i den upprörda Antropocen, kan det öppnas upp nya tankar och därmed nya sätt av hur vi kan handla i en tid som sätter upp helt andra förutsättningar.

Det Bror Duktig-komplex som låst ute och planerat sönder det levande i oss, som omgärdat vårt samhällsbyggande med en Holocen tankestruktur, har fört oss bort från Bror Hurtigs och Bror Lustigs lekande dans med världen. Vi har släckt deras inspiration och lust att leva på denna underbara planet och hindrat vårt samhälles kompostering från att öppna upp för de myriader av förvandlingar som vi kan låta ske. Jag tror att Bror Hurtig och Bror Lustigs förmåga att skapa lust och handla då det gäller behövs för en ny hållbarhet i Antropocen. Låt oss öppna dörren för Vargen!

Per Viktor Hjalmarsson är nybliven arkitekt från Chalmers.