”Inte konstigt att vi är så stressade”
Med vikande konjunktur, skarpare krav från beställarna och fortsatt högt vinstfokus hos de privata företagen är det inte så konstigt att personerna som förväntas leverera på alla dessa fronter – arkitekterna – tappar orken, skriver landskapsarkitekten Nima Karimzadeh.
Arkitekter ska konstant värderas och mätas för att uppfylla krav, betonar skribenten.
Den 8 oktober publicerade Arkitekten en artikel om hur fler arkitekter än genomsnittet blir sjukskrivna på grund av stress. De stora arkitektföretagen behöver ta sitt ansvar för stressen och inse att de anställda inte längre kan förväntas leverera samma vinst som under den tidigare högkonjunkturen. Det har varslats sen två år tillbaka men ingen förändring sker i företagens fokusering på vinst. Att ett företag inte har en tydlig strategi för framtiden skapar otrygghet hos yngre medarbetare.
Också de offentliga beställarna behöver få insikt om konsekvenserna av de krav de ställer. Stockholms stad har kravlistor så långa att endast ett fåtal personer uppfyller dem. Arkitekter ska konstant värderas och mätas för att uppfylla krav – krav som ofta kommer från en beställarorganisation som ställer betydligt lägre krav på sina egna anställda, vilket är djupt ironiskt. Självklart ska vi bygga stad på bästa sätt men hur gör vi om ingen längre orkar bidra och om beställaren inte förstår hur det kan göras bättre?
Vi har i Sverige en relativt välbalanserad arbetsmarknad i relation till andra länder där stressnivåerna är ännu högre och arkitekter tvingas förhålla sig till högt tempo och orapporterade timmar. Vi har i många fall en annan situation, men den försämras succesivt och många av de kvaliteter vi haft är på väg att försvinna vilket nästa generation tydligt märker av. Se vår stress, våra lägre lönenivåer och ändrade förmåner.
Det finns lösningar: De stora privata arkitektföretagen måste dra i bromsen, offentliga beställare måste i fler fall formulera om kraven för uppdragen för att tillåta en bredare kompetens på marknaden och vi som är hjulen i detta maskineri måste någonstans säga: stopp! Se till andra konsultgrupper med motsvarande utbildningskrav och insatser i samhället, de både kompenseras bättre och mår bättre. Vi måste sluta tillåta en exploatering av arkitektkåren!
