”Heja er, alla hjältar till stadsarkitekter!”

Heja er, alla hjältar till stadsarkitekter i vårt avlånga land! Utan er står vi oss slätt, alla vi arkitekturens förfäktare ”på fältet”. Mycket av det byggda brister i arkitektonisk kvalitet, och för att stävja tummetottar av det vi tillsammans jobbar fram, kommer här en önskelista inför ert möte i november:

Arkitektexamen som kvalificeringskrav för bygglovshandläggare. Utan arkitektkompetens är det svårt – omöjligt, skulle jag säga – att avgöra huruvida en gestaltning lever upp till PBL-kraven om god form-, färg- och materialverkan, hänsyn till stads- och landskapsbilden, hänsyn till platsens natur- och kulturvärden samt intresset av en god helhetsverkan.

Under lågkonjunkturen har kommunerna krympt sina bygglovsorganisationer. När nu trycket ökar igen, önskar jag att ni gemensamt bestämmer er för att genomgående rekrytera arkitekter som lovhandläggare för att klara av att säkerställa kvalitet i det byggda och därmed kommunernas attraktivitet. För de kommuner som saknar egna resurser önskar jag ett centralt råd av handläggararkitekter att tillgå.

Byggnadsverk med arkitektoniska kvaliteter har ju en attraktivitetsstärkande, värdeskapande haloeffekt på sin omgivning. Omvänt smittar byggnadsverk utan arkitektur sin omgivning på ett attraktivitetsförsvagande, värdesänkande sätt. Varje enskilt byggnadsverk är därför en angelägenhet inte bara för den enskilda byggherren, utan för hela orten – en fråga som varken kommunerna eller deras fastighetsägare har råd att ta lätt på.

Utformningskrav i hela skalaregistret – inklusive detaljskalan. Eftersom det övergripande och detaljen samverkar till en helhet, behövs redovisning även i detaljskalan för att bedöma form-, färg- och materialverkan i bygglovsansökningar. Att enbart ange utvändiga ytskikt och kulörer i text räcker inte som bedömningsgrund på detaljnivå, utan ritningar i 1:400 och 1:100 behöver kompletteras med detaljredovisning i 1:5 och 1:1. Återigen i syfte att säkerställa kommunernas attraktivitet med hänsyn till dels fastighetsägarnas intressen, och dels invånarnas och näringsidkarnas, de som utgör det skatteunderlag som kommunerna i sin tur är beroende av för sina åtaganden. 

Levande, trygga offentliga rum. Ifall materialet glas i bygglovshandlingar specificeras som antingen genomsiktligt eller icke-genomsiktligt kan bygglovshandläggaren avgöra om glaset medger trygghetsskapande visuell kontakt och kontroll mellan invändiga rum och offentliga rum utanför, och vice versa. Det är ett exempel på den lilla detaljskalans inverkan på den stora stadsbyggnadsskalan. Det borde därför vara ett bygglovskrav. Att i efterhand addera opak folie på fönsterglas, såsom ofta görs i butiker, får trygghetsförsämrande konsekvenser, och kunde då hanteras som olovlig åtgärd. Även detta i syfte att säkerställa kommunernas attraktivitet.

Med detta sagt, om än självklarheter för oss alla, vill jag stötta er stadsarkitekter i att få nämndepolitiker att förstå att platsers attraktivitet inte uppstår av marknadskrafter eller av sig självt, utan med hjälp av arkitektonisk kompetens och integritet.

Önskar er alla en givande dag tillsammans den 28 november! 

Ylva Lindstedt är arkitekt SAR/MSA.