Debatt

”Ställ de rätta frågorna om Heden”

22 september 2021

Det är viktigt att inledningsvis lägga mer fokus på relevanta frågor än på lösningar när det gäller utvecklingen av Heden i Göteborg, skriver arkitekten Zlatan Bosnic.

Annons

Efter de senaste polariserade, intresseväckande och tidvis hetsiga debatterna samt överläggningarna kring Hedens framtidsutveckling blir man verkligen nyfiken över detta stadsbyggnadsprojekt. Att skapa ett nytt stadsrum, blåsa liv i nuvarande oartikulerade, anonyma och nästan kaotiska stadskvarter, samt ”sätta det på kartan”, känns lockande, nödvändigt och – utmanande.

Hittills handlar majoriteten av debattinläggen angående detta tema framförallt om att peka på vad som är rätt eller fel att utveckla i detta stadsrum. Flera debattörer har uppvisat överdrivet högmod, entusiasm och engagemang för att ”hitta det bästa förslaget” och därigenom tappat essensen i innebörden.

För att undvika möjliga misstolkningar och felbedömningar gällande områdesutveckling, tror jag att det inledningsvis blir viktigt att lägga mer fokus på relevanta frågor än på lösningar. Sedan, när man hittar på de rätta frågorna, kommer lösningarna att följa efter dem.

Annons

Några väsentliga frågor som man kan framhålla och prioritera i pågående diskussioner och utvecklingsplaner handlar om programkoncept, strategi och deltagare (aktörer).

Ett meriterat, holistiskt och mångsidigt programkoncept utgör definitivt en av de viktigaste förutsättningarna för att lyckas med detta projekt.

Ett meriterat, holistiskt och mångsidigt programkoncept utgör definitivt en av de viktigaste förutsättningarna för att lyckas med detta projekt. Programkonceptet liksom områdesomvandlingen får inte vara slagfältet och föremålet för politiska sammandrabbningar utan det ska snarare säkerställa en hållbar stadskvartersutveckling där social rättvisa och estetik (skönhet) inte utesluter varandra. Genom ett vettigt projektkoncept kan man bland annat återuppliva och förstärka urbant medvetande hos invånare och stödja en tes att staden och den urbana verkligheten vilar på bruksvärdet – inte på bytesvärdet. Ett samordnat, genomtänkt och noggrant förnyelseprogramkoncept borde tillförsäkra att den framtida stadsdelen blir en hållbar, tillgänglig, säker och av allmänheten eftertraktad miljö.

Strategi, alltså ändamålet, helheten och helhetens syfte för områdesutvecklingen, är nästa nyckelfråga som bör diskuteras flitigt i ett tidigt skede. Vem formulerar den, vem bestämmer den? Hur och varför? Hur skapas ordning och koherens i detta stadskvarter? Det är exempel på relevanta frågor som ska utredas och besvaras så tidigt som möjligt. Förvandlingsplaner och strategier borde visa hänsyn till det aktuella stadskvarterets centrala läge, samt mot flera samhällsgrupper och samhälleliga krav. Det konstruktiva i ändamålet är att förena ekonomins imperativ med respekt för invånarens värdighet gällande gemensamma utrymmen och faciliteter, för att uppmuntra invånare att prioritera kollektiva levnadsformer och grannskap. Strategiskt är det inte upp till arkitekter eller stadsplanerare att bestämma ett nytt livskoncept utan tvärtom – en ny livsuppfattning borde möjliggöra och formulera arkitektens arbete.

Strategiskt är det inte upp till arkitekter eller stadsplanerare att bestämma ett nytt livskoncept utan tvärtom – en ny livsuppfattning borde möjliggöra och formulera arkitektens arbete.

Roll, engagemang och ansvar för samtliga relevanta deltagare (aktörer) är även viktigt att definiera och förtydliga redan i början av processen. Uteslutning av någon av aktörerna under processen kan allvarligt skada demokratin, förtroendet mellan deltagare och resultera i påfrestande, långdragna processer utan tydlig tanke, mål eller substans. Dessutom bör alla deltagarna inse att syntagm ”rättighet till staden” är en kollektiv rättighet som utövas kollektivt och för vilken man slåss kollektivt.

Annons

Eftersom vi lever i en tid av acceleration, där verkliga världen förändras snabbt runtomkring oss, vilket riskerar vårt moraliska förnuft och vår förmåga att korrekt bedöma våra existentiella begränsningar, måste vi vara varsamma och försiktiga just i de nämnda sakfrågorna.

Avslutningsvis ska man inte glömma att stadsrummet liksom rymden även är en materialprodukt, en påtaglig expression för varje historiskt ögonblick där ett visst samhälle befinner sig. Frågorna är flera: I vilken samhällssituation lever vi idag? Är det ett demokratiskt eller postdemokratiskt samhälle? Duger det att man lyckas med tankar kring omställning till ett hållbart samhälle? Behöver vi ytterligare justera vår diskurs apropå stadsbyggnadstänkande och vara mer medvetna att stadsbyggnadsfrågor aldrig är separerade från ideologi och politik?

Zlatan Bosnic arkitekt SAR/MSA

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gå till nästa artikel