Gå till innehållet
Gå till startsidan

Sveriges Arkitekters bransch- och medlemstidning

”Miljonprogrammen har postpandemi-potential”

I dagens snabbt förändrade värld talar arkitekter om stadens nya roll, och om hur människor kommer att vilja leva i samklang med natur och miljö. Mycket av det som efterfrågas finns redan i miljonprogramsområdena, skriver landskapsarkitekten Nima Karimzadeh.

Torgmarknader som denna i Akalla har stor potential som utvecklingsplats för företagare och socialt sammanhang för medborgare. Bilden visar den bristande funktionen och avsaknaden av anpassning till arkitektur och fysiska förutsättningar. Föreställ er istället hur dessa platser skulle kunna utvecklas som sociala knytpunkter med stöd av arkitektoniska tillägg, skriver Nima Karimzadeh.

I början av min universitetsutbildning pratade lärarna visionärt om renoveringen av miljonprogrammen och hur det skulle bli en av vår generation arkitekters stora uppgifter. Nu, nästan ett decennium senare, hör jag hör knappt något om miljonprogrammen på det kontor där jag arbetar. Ska vi arbeta med hållbarhet finns ett stort ansvar i att bemöta modernismens byggda begränsningar i dessa områden, speciellt som det berör cirka 25 procent av Sveriges hushåll och merparten av dess nya befolkning.

I Arkitekten nummer 12/2020 beskrivs genom ett exempel i Gellerup den kamp som pågår i Danmark kring renovering och rivning av 60-talsområden. I artikeln beskrivs områdets resurser, dess tillgångar och struktur, och hur arkitekterna tagit vara på denna potential och formulerat en fortsättning på den berättelse som påbörjades på 1960-talet. I Sverige finns en liknande situation, och vi som yrkeskår med kunskap om bestånden borde arbeta för att lyfta deras potential och styra den utveckling som kan bidra till så otroligt stora sociala, ekonomiska och miljömässiga fördelar i samhället.

Miljonprogramsområdena benämns ofta som problematiska, med stora volymer som anonymiserar individen i sammanhanget. Den effektiva bostadsbebyggelsens brist på estetiskt tilltalande uttryck likställer för många dess utveckling och renovering med rivning. Men ska vi hålla Parisavtalet och begränsa jordens uppvärmning måste vi jobba med befintliga strukturer och lösa problem med design – det är ju trots allt det vår utbildning går ut på. Miljonprogramsområdena huserar dessutom stora kollektiva värden i form av offentliga lokaler, torg och parker som alla är i linje med den postpandemiska utveckling som redan börjat.

Lyssna på historier om platserna, besök dem, upplev dem och formulera därefter stödjande tillägg.

Som gestaltande aktörer i denna fysiska omvandling av staden får vi inte glömma dess samtliga medborgare. Jag uppmanar er att uppleva och se dessa platser, då det är en grundläggande förutsättning för förståelse och ansvar som gestaltande person i det svenska stadslandskapet. Lyssna på historier om platserna, besök dem, upplev dem och formulera därefter stödjande tillägg. Varje personlig erfarenhet är politisk och kan ta form fysiskt.

Personligen upplever jag hur stadens periferi i många stunder lockar trots avstånden. Den generation och grupp jag tillhör söker sig till miljonprogrammen för att handla varor från hela världen som inte finns i stadens centrala delar, för att gå på bröllop i unika lokaler, för rekreation och promenader i stora grönområden utan stadens brus. Jag sörjer arkitektkårens bristande engagemang och initiativ till utveckling i dessa områden, både när samhällets resurser förvanskas men även då vi förbiser och således tillger dessa platser och människor mindre värde.

Det är dags att måla upp en vision för miljonprogrammen och jobba med det befintliga i både människa och struktur, så kanske vi kan stödja den lokala utveckling samhället så innerligt behöver.

Mer att läsa