”Gårdagens material finns kvar i dagens handböcker”
Konsulter som vill driva en miljö- och klimatmedveten gestaltning motarbetas av att kommuners tekniska handböcker föreskriver material som bidrar till en ökning av koldioxidutsläppen, skriver landskapsarkitekten Nima Karimzadeh.
Gatsten av granit har liten klimatpåverkan och går att återanvända.
Stål- och cementindustrierna i Sverige står i dag för våra största koldioxidutsläpp (Sveriges Natur, 2017). 1900-talets byggnation har i hög grad präglats av dessa material men som en konsekvens av klimatomställningen växer ett nytt synsätt fram där trä allt oftare används i konstruktion och fasad. Märkligt nog märks denna förflyttning knappast alls inom landskapsarkitekturen. Det beror till stor del på att kommunernas tekniska handböcker inte stödjer möjligheten att genomföra förbättringar i val av material.
De befintliga typritningarna för landskap förespråkar i många fall ett överanvändande av betong och stål, dels i val av konstruktion, dels i funktionella och estetiska syften.
Flertalet lösningar är klumpigt överdimensionerade med stöd i enstaka driftsfrågor. Skulle dessa lösningar ersättas eller kompletteras med nya typritningar som även tar hänsyn till klimat skulle stadslandskapet snabbt kunna bidra till minskade utsläpp. Det skulle skapa intressanta resonemang om kort- och långsiktiga komponenter i stadsrummen samt möjliggöra nya estetiska och hantverksmässiga uttryck.
Klimatfrågan är tidsbegränsad. Ska vi som utövar stadsbyggnad sitta på läktaren och avvakta industrins omställning?
Betong och stålkonstruktioner har lång livstid och kan även ekonomiskt vara hållbara alternativ. Men klimatfrågan är tidsbegränsad. Ska vi som utövar stadsbyggnad sitta på läktaren och avvakta industrins omställning? Vi har möjlighet att välja andra material och utveckla typritningar vars innehåll tar hänsyn till växthusgasutsläppen. Landskapsarkitekter måste få stöd i den tekniska handboken för att kunna genomföra storskaliga förbättringar i val av material.
Ett exempel kan vara att uppmuntra användandet av de klassiska naturstensformaten, stor- och smågatsten. Är de av svensk granit har de otroligt liten klimatpåverkan, och mindre format är slitstarka med förhållandevis mindre spill i produktion. Dessutom är formaten såpass klassiskt använda att vi i dag kan återbruka gamla stenar. Det är ett cirkulär-ekonomiskt nyttjande som kan vara incitament nog för kommuner att tillåta högre initiala materialkostnader.
Motsvarande exempel finns för många markmaterial som murar, räcken, handledare och offentliga möbler, dels historiskt, dels i nya gestaltningar. Det enda som krävs är att den offentliga sektorn stödjer oss som konsulter i realiserandet av långsiktiga resonemang och deltar i aktivt minskade utsläpp av växthusgaser. Samtidigt skapas arkitektur för en ny era.
