Gå till innehållet
Gå till startsidan

Sveriges Arkitekters bransch- och medlemstidning

”Det är dags att anmäla mig själv till Etiska nämnden”

Om vi ska leva upp till våra etiska regler att verka för ett hållbart samhällsbyggande, behöver vi sluta att utföra eller granska rivningshandlingar, skriver arkitekt Peter Ullstad.

Skribentens foto av en rivning i Stockholm i höstas.

”Arkitekten har ett stort ansvar för utformandet av vår gemensamma livsmiljö och ska verka för ett hållbart samhällsbyggande.”  Så är den skriven, den första meningen i Sveriges Arkitekters etiska regler. Det är alltså ett skallkrav för oss medlemmar att verka för ett hållbart samhällsbyggande. Annars riskerar vi att bli uteslutna ur Sveriges Arkitekter.

Det finns ett par olika vägar att gå. Vi kan ta bort meningen och blunda oss igenom framtiden eller så kan vi leva upp till meningen och testa vad formuleringen ”hållbart samhälle” egentligen betyder. Vi har säkerligen alla lite olika syn på det men det måste finnas minst en gemensam nämnare annars är ju begreppet ointressant att ha med i ett etiskt regelverk.

Många av oss medlemmar arbetar med att föreskriva, eller granska och godkänna det föreskrivna. Ska det föreskrivna alltid inkluderas i ett hållbart samhällsbyggande? Jag tolkar regelverket så. Om vi föreskriver eller granskar något som vi vet inte är hållbart bryter vi då mot regelverket och ska vi då förr eller senare uteslutas?

Vi vet att flera av Sveriges Arkitekters medlemmar är skyldiga till rivningsföreskrivningar fast vi alla borde vara överens om att många rivningar kunde undvikas.

Regelverket är högst rimligt. Många är överens om formuleringen. Vi medlemmar tycker nog att det är en bra formulering. Men vad händer då med alla rivningslov? Vi vet att byggindustrin idag står för tretton miljoner ton byggavfall som hamnar på tippen. Vi vet att det mesta av byggavfallet kommer från laglig lovgiven rivning. Vi vet att det då måste utföras rivningshandlingar. Vi vet att flera av Sveriges Arkitekters medlemmar är skyldiga till rivningsföreskrivningar fast vi alla borde vara överens om att många rivningar kunde undvikas och de som ändå måste göras kan återbrukas i långt mycket högre utsträckning än de görs.

Så jag vill med den här notisen anmäla mig själv till Etiska nämnden då jag i min roll är ansvarig för att ha utfört rivningshandlingar. Jag gjorde det utan uppsåt att vara ohållbar. Nästa gång jag kommer på mig själv så kan jag inte längre använda ”utan uppsåt” utan handlingen är då att betrakta som uppsåtlig ohållbar samhällsbyggnad.

Det jag egentligen vill säga. Vi som kår har ett jävla ansvar. Vi som kollektiv bör vägra att utföra eller granska rivningshandlingar. Vi måste utreda hur vi ska ta hand om varje byggelement som inte kan stå kvar och återanvändas. Då kommer vårt bidrag till klimat och miljö att slå alla rekord. Låt oss kalla aktiviteten för klimatkompensation. Kompensation av årtionden av misskötsel.

Eller så kan vi bara jobba på som vanligt och se hur det går.

Mer att läsa