”Cirkulärt byggande kräver radikalt nytänkande”
Cirkularitet kräver att vi höjer ambitionerna för byggsektorns system i grunden. Som om Duplantis skulle lägga ribban på 24 meter istället för sex.
Debattörerna jämför vilket nytänkande som krävs i byggandet med vad som skulle kunna hjälpa Armand Duplantis att hoppa över 24 meter i stavhopp.
För en tid sedan var vi på Codesign inbjudna till Boverkets konferens kring utredningen om cirkulärt byggande som vi är starkt engagerade i.
Under konferensen presenterade en holländsk arkitektfirma, Cepezed, en graf över hur utvecklingen behöver se ut för att bygg- och fastighetsbranschen ska kunna hålla sig till Parisavtalet och 1,5 gradersmålet. Utsläppen från framtidens byggnationer, utifrån denna graf, visar att vi ligger på ett genomsnitt om 250 kg/kvm BTA år 2021 och ska dra ner det till 50 kg/kvm BTA år 2050, det vill säga en fjärdedel av dagens utsläpp.
Tyvärr utgår vi ofta idag från vad vi lyckas släppa ut per kvadratmeter idag och inte ifrån hur mycket vi har råd att släppa ut år 2030 eller 2050. Det är ett förhållningssätt som uppenbart inte håller och därför krävs det marknadsstyrning som får oss på rätt köl.
Vi måste arbeta proaktivt och därför krävs det straffbeskattning, viten eller andra hållhakar till alla de aktörer som idag accepterar eller låter bygga byggnader som byggs för mer än 100 kg/kvm BTA. För vi måste redan nu kompensera för den miljö- och klimatskuld som vi idag ackumulerar genom att ge bygglov till byggnader som har en utsläppsintensitet som är över 250 kg/ kvm BTA. Som sedan står färdiga först om flera år.
Vi kan inte bara vara innovativa, vi måste transformera. Vi måste tänka radikalt nytt. Vi måste hoppa 24 meter, där ligger ribban. Valet är mellan att ha raketskor, göra något åt gravitationen eller inte spela spelet längre, för det är omöjligt.
Om vi ska ta en sportreferens så handlar det alltså om att Duplantis inte bara ska hoppa över sex meter utan över 24 meter. För att coacha Duplantis och byggsektorn kan vi inte skruva på befintliga system. Vi kan inte bara vara innovativa, vi måste transformera. Vi måste tänka radikalt nytt. Vi måste hoppa 24 meter, där ligger ribban. Valet är mellan att ha raketskor, göra något åt gravitationen eller inte spela spelet längre, för det är omöjligt.
Vi måste helt enkelt omedelbart använda allt material som redan är producerat. Ett hundraprocentigt återbruk (minus giftiga byggdelar) handlar inte om att göra bra marknadsföring. Det är en naturlag lika självklar som tyngdlagen eller Plan- och bygglagen. Räcker det här vore det ju toppen men vi måste göra ännu mer. Även när vi lyckats med återbruket så återstår utmaningar. Vår demografi och våra behov av nya byggnader för samhällsviktig infrastruktur i vissa delar av landet gör att även om vi använder allt återbruk så räcker det inte till.
Det andra verkningsfulla kulturella beslutet för att hålla oss inom naturlagarna är att öka nyttjandegraden av våra hus. Ett rimligt första steg är att våra arbetsplatser, kontor, skolor med mera, nyttjas tre gånger mer än idag. Ett kontor nyttjades så lite som tio procent av årets alla timmar före pandemin. Sannolikt ännu mindre efter pandemin. Resten av tiden är det ledigt. Vi kan inte fortsätta att driva en sådan affär. Tänk om flyget hade en beläggning på tio procent! Det är illa nog att vi flyger. Tomma plan gör oss ju förbannade. Samma ilska ska vi kulturellt uppbringa när det gäller tomma hus.
En cirkulär ekonomi kan ge oss innovativa sätt att göra det vi alltid gjort. Att tänka resurseffektivt kräver en transformation av hur vi ser på byggnader och anammar ett delningsekonomiskt tänk i stället.
Vi måste först se till att byggnader och lokaler används, i stället för stå tomma. Bara när vi nyttjat det som finns till max, kan vi bygga något nytt som är så cirkulärt som möjligt.
Peter Ullstad är vd på Codesign.
Robin Rushdi Al-sálehi är affärsutvecklare på Codesign och grundare av vakansa.se.
