”AI-stormen kring Nobel center är resursslöseri”

Den låga tröskeln att diskutera arkitektur med AI-bilder urholkar inte bara vår förmåga att förstå och ta till oss av komplicerade ämnen, det bidrar också till förödande slöseri med energi och vatten.

Debatt

Stellan Gulde

Svartvit arkitektritning av en hög skyskrapa med stegat utseende, bredvid lägre historiska byggnader vid vatten. — Debattören refererar bland annat till Thor Thörnblads torn från 1927, ett förslag på skyskrapa på Blasieholmen i Stockholm. Bild: Wikipedia

Att annonseringen av nya Nobel Center vid Slussen i Stockholm lett till arkitekturuppror har nog inte gått någon läsare av denna tidning förbi. Jag minns stämningen – det var ett sällan skådat fredagsmys som utspelade sig framför mina ögon när förslaget hade annonserats ut. Men i stället för Taco med svenniga tillbehör så glufsade folket i sig av AI-genererade omtolkningar (läs: ”förbättringar”) av Chipperfields förslag och diverse parodierande bilder av varierande humoristisk kvalitet.

Personligen tyckte jag att förslaget som någon la upp på Facebook om att uppföra Thor Thörnblads megalomaniska Babels torn från 1927 var roligast. Hederspriset gav jag till förslaget om att i stället låta återuppbygga originalet Palast der Republik från DDR på platsen.

Men i takt med att bilderna pumpas ut som på löpande band, infinner sig en apati hos mig – de blir snabbt tråkiga, banala och klichéartade. Det spelar egentligen ingen roll vem som anger promptsen, jag såg både lekmän, politiker och etablerade arkitekter som ville göra sina försök att hävda kreativ excellens.

Problemet ligger i det okritiska förhållningssättet, lättillgängligheten och i själva kvantiteten.

Problemet ligger i det okritiska förhållningssättet, lättillgängligheten och i själva kvantiteten. Och en tendens kan skönjas: trots att verktyget i teorin kan tänkas att sänka tröskeln för att kunna diskutera arkitektoniska visioner, så verkar de faktiska förutsättningarna för projekten intressera oss som samhälle allt mindre, vilket på sikt riskerar att urholka vår förmåga att faktiskt förstå och ta till oss av komplicerade ämnen.

Om inte förlusten av ett potentiellt givande samtal kring arkitektur och stadsbyggnad är avskräckande nog, kanske hotet om en global vattenkonkurs kan hejda vår iver att producera snaskigt innehåll och istället få oss att samla våra tankar. AI-industrins påverkan på klimatet är en utmaning. Energiförbrukningen är en bidragande faktor men mängden vatten som genom avdunstning i så kallade avdunstningskyltorn krävs för att servrarna inte ska bli överhettade är enorm. Befinner sig själva datacentret dessutom i ett torrare klimat, typ Kalifornien, där sötvatten redan är en bristvara kan konsekvenserna bli ännu mer förödande.

Detta kan vara värt att tänka på innan du själv nästa gång sätter dig ner för att bidra till samhällsutvecklingen genom att prompta ”make nobel center look clas ohlson again”.

Stellan Gulde är arkitekt och kallar sig här ”medberoende”.

Kommentarer

2 Mar 2026 av Patick Westöö

Intressant ny tes, pöbeln måste sluta ha åsikter på arkitektur för att rädda miljön som förstörs genom överanvändning av AI. hoppas innerligen att detta är satir!

3 Mar 2026 av Mikael Svensson

När arkitekterna envisas om att rita hus som folk vill riva innan de ens byggts så undrar jag om arkitekterna menar allvar med miljösnacket. De ritar fula byggnader som på våra breddgrader kräver AC och har platta tak som läcker in… Arkitekter är nog de som bryr sig minst om något annat än sina uppblåsta egon.

3 Mar 2026 av Anders Szpigler

Håller helt med. Att arkitekter skall väl serva oss alla inte en inbördes beundran? Där bara burkar för förvaring är som tillåts? Vi människor har haft arkitektur i tusentals år. Det har då handlat om att behaga ögat, att vara innovativ och övervaka med skönhetsbehag. Sen kom funkisen, och efter den så får tydligen arkitekter bara rita sånt som har rötter i funkisen. Som om världshistorien inte har någonting med oss att göra? Vi är en produkt av historien. Vi firar jul, midsommar, firar födelsedagar mm. Vi klär oss i byxor och klänningar. Vi tar till oss filmer, böcker, musik mm. Allt detta har även det kopplingar till historia, allt detta som vi är som människa är ett resultat av våran historia. Så varför är det TABU att även arkitekter inte får ta till sig av denna rikedom som mänskligheten besitter. Varför får inte arkitekter använda olika stilar från vår allas rika historiska källa?

2 Mar 2026 av Håkan Tendell

AI har uppfunnits för att hjälpa mänskligheten med 1/ omfattande beräkningar / jämförelser och 2/ stimulera fantasin / öka valmöjligheterna genom att generera kreativa förslag som inte alltid likväl hade kunnat komponeras av en mänsklig hjärna eller ens flera mänskliga hjärnor i samråd eftersom vi kan ha olika former av undermedvetna boxar som vi ibland har svårt att tänka utanför.
Redan nu vill jag påtala att jag inte tänker använda mig av AI för den här texten, men det beror bara på fåfänga eftersom jag är Sveriges bäste författare och det inte anstår mig att använda AI.
Detta gör att jag på djupet kan förstå många arkitekters fåfänga, då de menar att AI inte kan göra någonting lika bra, eller Gud förbjude, ännu bättre än en skolad arkitekt, och inte skolad i vilken skola som helst, utan i den modernistiska skolan, vilken med avsmak ser på tusen år av europeisk arkitektur som kitsch och publikfrieri.
Modernismen, detta ofog till uttryck, då det hävdar modernitet fortfarande 95 år efter sitt genombrott emedan modern musik max har blott tio år på nacken, moderna kläder lanserades för ett halvår sedan och nya bilmodeller alltid dateras med efterföljande år som beteckning. En modern bil försöker alltså inte hylla idealen från Stockholmsutställningen 1930, utan den innehåller sprillans nya finesser och heter kort och gott årsmodell 2027 samt bilmärket och så ett klatschigt, ibland halvt obegripligt namn eller några spännande kombinationer av några av bokstäverna C, D, F, G, L, T, X, Z, V samt en eller ett par siffror.
Nåväl, vad är egentligen arkitektens roll i samhället? Eller, rättare sagt, vad borde den vara i det optimala samhället? Det torde vara att rita hus som invändigt gör husen funktionella i förhållande till dess tänkta användningsområde, medan utsidan mer ska vara behagligt i förhållande till mängden människor som månatligen kommer se byggnaden oavsett om de har ett ärende i byggnaden eller ej, t.ex. att bo i den, att arbeta i den eller att besöka den för konsumtion av varor, tjänster, upplevelser. De flesta människor som ser en byggnad har sällan ett ärende i den.
Ett mobiliseringsförråd i en skogsglänta på Södertörn kan man rita som en skokartong, medan man på Södermalm i allmänhet, och vid vattnet i synnerhet, får rita extremt vackra hus.
Vad är skönhet när det gäller hus?
Det är när mängden vinklar och vrår, tinnar och torn, pelare och balkonger, gargoyler, vindruveklasar och andra dekorationer gör byggnaden på kort sikt oöverblickbar, det vill säga en fest för ögat. Ögat, nyfiket till sin natur, vill först nämligen försöka utforska hela byggnaden, men när ögat ser hur mycket det finns att utforska, utbrister det i ljuv extas, ”Jag är överväldigad! Jag vet inte var jag ska börja titta! Jag erkänner mig villigt besegrad inför denna artrikedom av konstnärliga uttryck samlade utanpå denna stadiga volym! Jag finner mig mycket nöjd, mätt och glad.”
Men där tiotusen själar ur folkdjupet finner njutning står kanske tre arkitekter och spyr rätt ner i Riddarfjärden, medan den fjärde arkitekten försöker framkalla en spya genom att stoppa två fingrar i svalget samtidigt som hen med andra handen begår debattinlägg.
Varför blev det så här?
Varför övergick arkitekter generellt från att vara people pleasers som Mozart, Beethoven, Vermeer och Monet till att i stället bli uppfostrare, abbedissor, fullbordarna av den Orwellska mardrömmen där en slät kub kan beskrivas som viktig och vacker på 666 olika sätt?
Och framför allt, fruktar arkitekter AI enbart för att den kanske kommer ta brödet från deras bord, eller är det så enkelt att arkitekterna som upphöjde sig själva till gudar och verkligen såg sig som gudar blev förnärmade, förvånade och förskräckta när de åsåg hur Anti-Krist i form av AI ritade sjuhundrasjuttiosjutusen varianter som folk på gatan jublade åt?
Vad göra?
Försöka förgöra AI?
Försöka belysa nackdelarna med AI?
Eller helt enkelt samla ihop världens alla modernistarkitekter, skramla ihop till ett köp av ett landområde i Kanada, Skandinavien eller Gobiöknen och där utropa en självständig republik, ett litet land där modernismen blir statsreligion och hela parlamentet består av arkitekter. Ett land med en linjal och en passare på flaggan. Ett paradis för de invigda. Och där alla på gatan (som alltså även de är arkitekter) förstår och bejakar modernismens storhet. Ett mönstersamhälle. Där också nya medborgare med DNA-modifiering stöps till att få de rätta dragen, de rätta linjerna, de rätta tankarna. En stat med eget nätverk helt off grid dit AI inte når.

3 Mar 2026 av Vilhelm Andersson

90 % av svenskar anser att vi borde bygga klassisk arkitektur. Vi önskar städer som liknar Paris, Prag, Gdansk etc. Städer som är symmetriska och som skapar balans för själen. Men vi får INTE kritisera för att AI är dåligt? Vad har det med saken att göra? Det är roligt att arkitekter aldrig kan möta själva argumentet. Arkitekter förstör städer genom att bygga för sig själva och sitt skrå, istället för att bygga det medborgare önskar.