Isländsk plåtarkitektur

Island är i första hand känt för sin magiska natur, men Reykjaviks färgglada stadsbild är också en uppskattad symbol för ön. Dessa uttrycksfulla hus har plåt på både tak och fasad och är en del av det isländska kulturarvet. Att klä husen med metall är fortfarande det vanligaste sättet att bygga.

Foto GettyImages

Låt dig inte luras av vad som ser ut som snickarglädje och träpaneler. Nästan alla hus i Reykjavik är helt klädda i plåt! Island har en lång och gedigen tradition av att klä sina hus i färggrann plåt – ett upplivande och välkommet inslag i det annars ganska karga landskapet.

Den som satt sin fot i Reykjavik känner igen dem. De färgglada små husen, som på håll ser ut att ha fasader av träpanel, men som vid närmare inspektion visar sig vara klädda i metall. Att förse husen med ett yttre lager av plåt är en isländsk tradition med 150-åriga anor.

– I flera länder är plåthus ofta något man ser i fattiga områden. Men så är det inte här. Det är ett uppskattat material att jobba med i vårt klimat, och det har visat sig väldigt användbart för oss, säger Hjörleifur Stefánsson.

Han driver arkitektfirman Gullinsnið (Gyllene snittet), och har mångårig erfarenhet av att restaurera traditionella isländska hus. I mitten av 1990-talet skrev han en mindre bok, ett häfte, med titeln ”Korrugerad plåt – hantverkstradition och historia”. Detta eftersom han såg ett behov av att föra kunskapen vidare om hur man skulle restaurera de gamla plåtklädda husen som började se dagens ljus under andra halvan av 1800-talet.

Drangar. Arkitekt: Studio Granda Material: Korrugerad koppar
Drangar är en privat gård belägen på Snæfellsneshalvöns norra sida. När de nuvarande ägarna tog sig an gården så var byggnaderna i ett förfallet tillstånd, vissa hade till och med redan gett vika. Genom upprustning har man lyckats ta till vara på den gamla cementgrunden och klätt tak och viss fasad i korrugerad koppar, som skiftar färg beroende på väder. Foto: IG: @pancho_gallardo, www.estudio-gallardo.com

Timret ruttnade

Allt började när man hade gått från torv till timmer, men insett att de importerade skandinaviska timmerhusen inte fungerade särskilt bra i det tuffa isländska klimatet. Vinden blåste genom väggarna och regnet tog sig in i konstruktionen, vilket gjorde att timret ruttnade. Frälsningen kom tack vare nya handelsförbindelser med Storbritannien som upprättades på 1860-talet. När korrugerad plåt gjorde entré på ön skulle byggnadskulturen förändras för alltid. Här fanns plötsligt ett billigt material som kunde stå emot salta vindar, hårt regn och tung snö. Att klä husen i korrugerad plåt blev en banbrytande metod för de väderhärdade islänningarna, och snart glittrade hela Reykjavik av plåt utanpå den traditionella timmerstommen.

Plåt, det enda väl fungerande

Men 1915, efter två stora bränder, började man överge timret till fördel för cement. Det var billigare än att importera dyrt timmer till det trädfattiga Island. Och även om taken fortsatt var av plåt, blev tilltron till cement så stark att man trodde det skulle hålla som fasadlösning.

– Isoleringen sattes på insidan av väggarna och cementen utanpå var oskyddad. Men det fungerade inte så bra i vårt omväxlande klimat, konstaterar Hjörleifur Stefánsson.

Resultatet blev sprickor i cementen och man var tvungen att hitta en annan lösning. Svaret blev än en gång – plåt.

The Retreat at Blue Lagoon Iceland. Arkitekt: Basalt Arkitektar. Material: Perforerad aluminium.
På Reykjaneshalvön ligger The Retreat at Blue Lagoon inkarvat i den 800-år gamla lavastenen. Här har man försökt efterlikna och smälta in i den karga omgivningen och istället för att lyfta byggnaden, rikta uppmärksamheten åt det spektakulära landskapet. Spaets skräddarsydda plåtfasader går i en mörkgrå nyans och har perforerats i lavastenarnas mönster. Foto: Cindy Rún Xiaoli (ovan) och Ari Magg (nedan).

Isländskt bidrag till arkitekturhistorien
Nu sattes isoleringen utanpå cementen och plåten som skydd längst ut. Från 1970-talet blev det här det vedertagna sättet att bygga.

– Timmerhus klädda med korrugerad plåt är ovanliga utanför Island. De är en viktig del av vår kulturhistoria och är ett särskilt isländskt bidrag till arkitekturhistorien, säger Hjörleifur Stefánsson.

Han nämner Färöarna och Falklandsöarna som också har en liknande tradition – och liknande klimat. Och visst väcker de gamla plåthusen uppmärksamhet – inte minst av turister. Men ibland väcker även de nyare byggnaderna stort intresse.

Heinaberg Artist’s Studio. Arkitekt: Studio Bua Material: Aluzink
Vid Heinaberg på västra Island, låg tidigare en gård med utsikt över naturreservatet Breiðafjörður. En av de övergivna ladorna har nu blivit konstnärsstudio och hem för nya ägare. Ruinen fick utgöra grunden och den korrugerade zinkplåten valdes som en hyllning till den lokala byggnadstraditionen samt att plåten är ett av få materialalternativ som tål Islands extrema väder. Foto: Studio Bua

– För ett par år sedan hade vi besök från ett tyskt universitet. De kom för att titta på isländska byggnader och var förvånade över att stålplåt inte används lika mycket i Tyskland. Det är kanske till stor del är en fråga om tradition, säger Sigurður Guðjónsson, som är chef för byggnadsavdelningen på Límtré Vírnet.

Slät metall och aluminium ökar

Límtré Vírnet gör fasadlösningar i metall för den isländska marknaden och är landets största producent av sinusprofilerad stålplåt, gjord av stål från SSAB. Men de gör också fasadlösningar i aluminium, vilket blivit allt populärare.

– Aluminium är ett material som fungerar bra mot de salta vindarna som fräter på väggarna. Dessutom är det prisvärt, säger arkitekten Hrólfur Karl Cela, på arkitektbyrån Basalt i Reykjavik.

Byrån han arbetar på, och många andra, arbetar idag mer med slät metall och mindre med korrugerad, och han konstaterar att det finns en viss kritik mot att de modernare husen är för homogena. Stilen de uppförs i skulle återfinnas var som helst i världen, hävdar vissa. Men de gamla husen i korrugerad plåt står förstås kvar – som en färgexplosion i Reykjaviks stadsbild.

Färgexplosion, ett resultat av självständighet

Hur det kom sig att de traditionella husen började målas i grälla färger, den ena helt olik den andra, finns det ingen officiell förklaring till. Men möjligtvis är det en spegling av den isländska mentaliteten.

Stafholt private house. Arkitekt: Basalt Arkitektar. Material: Korrugerad aluminium.
Helt iklädd röd korrugerad aluminiumplåt kan den här Prästgården lätt lura den trävilla-vana betraktaren. Prästgården är belägen i en sluttning nedanför den tillhörande kyrkan och vetter mot de två isländska floderna Hvítá och Norðurá. Foto: Basalt Arkitektar

– Jag spekulerar, men jag tror att det har med vårt kynne att göra. Som islänning vill man visa sin självständighet, att man gör som man vill, säger Hrólfur Karl Cela.

Med fria händer går det också att vara kreativ med metallen, menar han. Men han kan också uppleva att det skapas begränsningar.

– När du jobbar kreativt med metallen kan du ge den karaktär. Risken är bara att byggarna inte vill experimentera. Många vill använda samma standardmetoder som alltid.

Det skapar en viss homogen repetition. Och vår marknad är inte stor, vi har inte så många byggfirmor på Island, konstaterar Hrólfur Karl Cela, och tillägger:

– Men med det sagt kan metall var fantastiskt att jobba med.

Nya, kreativa fasadlösningar

Han nämner solskydden till fönstren på badanläggningen Blå Lagunen som en favorit bland Basalts projekt på senare tid. De rykande heta källorna ligger i ett kargt hedlandskap, och omgivningen präglas av mörk lavasten och mossa.

– Till de här solskydden beställde vi bearbetad aluminiumplåt med ett hålmönster som är exakt kopierat från en 800-årig lavasten i genomskärning. Det återspeglar platsen man befinner sig på, och ser inte ut som vanlig metall.

Förutom de praktiska fördelarna med den aluminium som arkitekterna ofta jobbar med idag, finns även fördelar för hållbarhetsarbetet, menar Hrólfur Karl Cela.

Att använda miljöcertifieringssystemet BREEAM är standard på Island. Och där ger aluminiumlösningar för väggarna en ganska bra poäng – inte minst för att materialet är nästan 100 procent återvinningsbart.

– Dessutom är det billigt, effektivt och du kan måla det som du vill. Om du får vara kreativ finns det inga gränser för vad plåten kan formas till.

Text: Karin Wallén

För mer plåtinspiration, se www.svenskbyggplat.se.

Artikel publicerades först i MIA – Metall i Arkitekturen. Läs hela magasinet HÄR.