Gå till innehållet

Josef Frank drömde om större projekt

I Sverige rönte den etablerade Wien-arkitekten Josef Frank uppmärksamhet för sina möbler och interiörer och ritade de tidiga funkisvillorna i Falsterbo. Men efter kriget fick han aldrig förverkliga de byggnader och stadsplaner som han under resten av sitt liv ständigt skissade på.

När Josef Frank och hans hustru Anna Frank kom till Stockholm i december 1933 var han en internationellt uppburen arkitekt och möbelformgivare. Men mottagandet var blandat eller snarare frånvarande. Svenska arkitektkolleger höll sig minst sagt avvaktande. Modernisten Frank var känd som bråkig, ständigt beredd att gå i klinch för sina idéer, inte minst för sina dispyter med beundrade Le Corbusier och Mies van der Rohe. Humanisten Frank tålde varken stålrör eller uppskattade auktoritärt Bauhausinfluerad inredningsfilosofi.

Frågan om hur man skulle förhålla sig till den politiska utvecklingen i den tyska kultursfären ledde till splittring och tystnad inom svenska akademiska kretsar. Inklusive den odefinierade oron för att umgänge med flyktingar krävde språkkunskaper. I den stora biografin över Arne Jacobsen berättas att när Alvar Aalto fick höra att danskarna Poul Henningsen och Arne Jacobsen lyckligen hade tagit sig över sundet 1943 bestämde han sig för att åka till Stockholm och agera mottagningskommitté. Alvar Aalto litade inte på att svenska kolleger klarade uppgiften.

För Estrid Erikson på Svenskt Tenn var Josef Franks ankomst en välsignelse.  Hon var internationellt orienterad och hade redan frågat honom något år tidigare om han kunde tänka sig ett samarbete. Inget svar finns men troligen skickade han några ritningar. Och hon var inte den enda som uppskattade den österikiske arkitekten. Redan i rapporten från världsutställningen i Paris 1925, i Svenska Slöjdföreningens årsbok, hyllade den unge och (själv)kritiske Uno Åhrén bara Le Corbusier och Pierre Jeanneret för Pavilllon de l’Esprit Noveau samt några österrikiska interiörer:

”/… de österrikiska arkitekterna Josef Frank, Oscar Strnad och Oscar Wlach borde hur som helst utforskas närmare: ”Deras byggnadskonst vore förtjänt av de svenska arkitekternas studium./…även deras  detaljutformning av interiörer och möbler förenar med en utomordentlig behärskning av medlen en friskhet, en spänstighet och praktisk bebolighet som vi icke alltför ofta komma upp till hos oss.”

Josef Frank hade ritat de första svenska funkisvillorna i Falsterbo i Skåne redan på 1920-talet och uppmärksammats med reportage bland annat i Veckojournalen. Han hade också varit den ende österrikiske arkitekt som bjudits in att rita ett av husen i  utställningen Die Wohnung, Weissenhofsiedlung, 1927 i tyska Stuttgart. Handplockad av Ludwig Mies van Der Rohe tillsammans med bland annat Le Corbusier, Walter Gropius och Bruno Taut, ingen svensk.

1927 bjöd Ludwig Mies van Der Rohe in Josef Frank att rita ett av parhusen i bostadsutställningen Die Wohnung Weissenhofsiedlung i tyska Stuttgart.

Josef Franks radhus i bostadsutställningen Werkbundsiedlung i österrikiska Linz år 1929.

Året därpå var Josef Frank med och startade CIAM, Congrès Internationaux d’Architecture Moderne, men han kom ganska snart på kollisionskurs med de flesta i det illustra sällskapet som inte gillade hans  oortodoxa inredningar. För mycket kuddar och textilier som kunde associeras till bordellmiljöer.

Paret Franks beslut att lämna Wien för att bo i Stockholm var bara tänkt att vara under en kortare period. Tills det fascistiska läget i Europa med en galen rikskansler i Tyskland hade gått över. Anna var svenska, hade träffat Josef i Berlin i början av seklet. Det var hon som tog initiativet till Stockholmsvistelsen. För henne var det en chock att antisemitismen i Wien blev allt råare. Folk blev misshandlade på gatan och hon fruktade att Josef skulle råka illa ut.

Bidragande till beslutet var säkert också pågående schismer i österrikiska Werkbund (motsvarigheten till Svenska Slöjdföreningen) där Frank och Josef Hoffmann delade på ordförandeskapet samtidigt som de tillhörde olika falanger. Runt Josef Frank samlades de yngre modernisterna, många av judisk börd precis som han. Den andra mer konservativa gruppen, uttalat antisemitisk, leddes av Josef Hoffmann. Bristen på uppdrag för arkitekter och tidens ekonomiska depression bidrog till polariseringen.

För Anna Frank var det naturligt att resa till Sverige, med pengar (ett arv) på banken och en stöttande familj. Samtidigt som ett professionellt mer närliggande alternativ var England. Tidskriften The Studio hade genom åren flitigt rapporterat om Josef Franks arkitektur och inredningar. Arts & Crafts-rörelsens estetik var en av hans inspirationskällor.

Men beslutet föll på Sverige. Tanken var att ha verksamhet både här och i Österrike. Pendla mellan Stockholm och Wien, där Josef Frank bland annat höll på att färdigställa ett hus för familjen Bunzl. Till hans senaste verk i Wien hörde också villa Beer – ett av mästerverken som både i sin varierade planlösning med genomförda detaljutformningar är en sammanfattning av hans geniala förmåga att skapa en hållbar struktur med spännande resultat.

Pågående fanns även engagemanget i inredningsfirman Haus & Garten som Josef Frank ägde tillsammans med arkitekten Oskar Wlach. Första framträdandet med Svenskt Tenn blev deltagande i två utställningar på Liljevalchs 1934. Presentationen av en soffa 280 cm lång och 140 cm djup tillsammans med ett Hollywoodinspirerat barskåp var en kommentar till svenskt lagom. Uppdraget att rita en större villa till familjen Wehtje i Falsterbo var knappast ett folkhemsbygge. Det uppstod igen relation med arkitekter här.

Villa Claëson i Falsterbo från 1924-27 ritades till Josef Franks svägerska och svåger och var Sveriges första funkishus.

Villa Wehtje i Falsterbo ritades 1936, en spatiös funkisvilla med organisk planlösning.

Växeltillvaron kunde genomföras fram till mars 1938. I de bevarade passen finns fullt med stämplar som ger information om att resandet till Wien fick ett brutalt slut med Anschluss, när Tyskland annekterade Österrike 12 mars 1938 och förklarade alla judar statslösa. Josef Frank förlorade sitt österrikiska medborgarskap och nekades först att få ett svenskt, men det gick igenom efter påtryckningar av landshövdingen Malte Jacobsson och poeten Anders Österling. I Stockholm bodde paret Frank i en modern lägenhet på Gärdet, två rum och kök med matvrå/alkov som blev hans ritkontor.

Josef Franks bakgrund var väletablerad i ett Wien som runt sekelskiftet var en magnet i den europeiska kultursfären. Han studerade med flera av sina judiska kamrater på Tekniska högskolan där den historieintresserade professor Carl König ansvarade för undervisningen. Josef Frank skrev sin doktorsavhandling om renässansarkitekten Leon Battista Alberti. Alternativet hade varit Kunstgewerbeschule där Josef Hoffman och Koloman Moser undervisade med koppling till tidens mest uppburne österrikiske arkitekt Otto Wagner.

Som extra lärosäte fungerade cafékulturen. På café Museum tillbringade Josef Frank mycket tid för att suga i sig tidens debatter. Det gjorde också caféets upphovsman Adolf Loos som hade stor betydelse unga för arkitekturstuderande. Efter examen 1908 praktiserade Josef Frank hos Bruno Möring i Berlin. På samma kontor fanns även praktikanten Sigurd Lewerentz från Sverige men deras respektive temperament ledde inte till umgänge. Andra i Berlin var Walter Gropius, Charles Edouard Jeanneret (senare Le Corbusier) och Mies van der Rohe, som alla var unga medarbetare hos Peter Behrens.

Tillbaka i Wien något år senare fick Josef Frank sina första arkitektuppdrag. Han ritade bland annat ombyggnaden av Schwedische Turnschule – ett svenskt gymnastikinstitut som drevs av sjukgymnasten Ester Strömberg och Harald Palm. Han ritade möbler och inredde systern Hedwig och svågern Karl Tedescos hem som fick uppmärksamhet i pressen. ”I ett rum som hemma hos Tedescos med orientalisk matta, engelskt bord, kinesisk lampa och svenskt tak, skapas en klangfull harmoni, som inte kan förstöras av nya tillägg. Det kommer att vara föränderligt, utvecklas med de boendes liv,” skrev Oskar Wlach.

I texten Huset som väg och plats hävdar Josef Frank att ett välplanerat hus måste vara som en stad med gator och vägar som leder till torg (öppningar).

I villa Strauss och villa Scholl, 1913-14, finns de första exemplen på kombinationen friare planlösning och modern avskalad fasad med asymmetriskt placerade fönster. Husens sällskapsdelar är sammanhängande men rummen ligger inte i fil. För Josef Frank var enfamiljshuset den moderna arkitekturens och stadsbyggandets grund som Leon Battista Albertis tes att ett hus kan jämföras med en liten stad. I texten Huset som väg och plats hävdar Josef Frank att ett välplanerat hus måste vara som en stad med gator och vägar som leder till torg (öppningar). Planlösningen ska vara anpassad till ett naturligt rörelsemönster.

Upplevelserna som inkallad under första världskriget vidgade hans sociala perspektiv, han blev socialist utan tillhöra något parti. Med dessa vidgade insikter tillträdde han 1919 en professur vid Kunstgewerbeschule. Bostadsbristen var alarmerande. Tillsammans med Peter Behrens och Josef Hoffman fick de yngre arkitekterna Josef Frank, Oskar Wlach och Oskar Strnad uppdrag att rita det stora bostadskomplexet Winarsky-Hof. Bostäder för många.

Josef Franks planlösningar, lägenheter på ca 40 kvm med ljus från två håll, fick uppmärksamhet. Han ritade också Wiedenhofer-Hof, ett internationellt uppmärksammat flerbostadshus med modern lådkänsla och röda fasader. I folkmun kallade Paprikalådorna.

De begränsade ytorna utmanade till att skapa möbler för det moderna hemmet. För Gebrüder Thonet ritade han en stol och några satsbord. Josef Frank påpekade att en möbel som står på ben inte döljer golvlinjen, vilket betyder att den inte förminskar upplevelsen av rummets volym. Ambitionen ledde till att etablera butiken Haus & Garten och att utveckla ett sortiment som förutom möbler bestod av belysning och textilier. Blocktryckta och sedan filmtryckta tyger var viktiga komponenter i utvecklingen av inredningsfilosofin. I bagaget fanns ett färdigt koncept som kunde anpassas till svenska sammanhang.

När Tyskland ockuperade Danmark och Norge ansåg Anna att det var för riskabelt att stanna kvar i Sverige. Josefs bror Philipp Frank, sedan två år i USA som gästprofessor i fysik, var av samma åsikt. Erbjudandet att hålla föreläsningar vid New School for Social Research på Manhattan övertygade även Josef Frank. Genom att sälja Haus & Garten till lamptillverkaren Julius Kalmár  blev det ekonomiskt möjligt att resa till Amerika.

Den 18 december 1941 anlände paret till New York efter en skakig båtresa. Japanerna hade anfallit Pearl Habour och USA var indraget i kriget. Bostaden fanns högst upp på 215:e gatan med natur utanför som påminde om Gärdet. I New York vimlade det av flyktingar, vänner och kolleger från Wien men inga uppdragsgivare. Klimatet i staden, frånsett alarmerande nyheter från kriget, passade ändå hans mentalitet.

Förhoppningen var att sälja tygmönster, Josef Frank ritade ett 50-tal som osålda skickades hem till Svenskt Tenn. Tidens intresse för mexikansk folklore smittade av sig i djärvare former och färger. Mönstret Manhattan är en kärleksförklaring till rutnätsplanen med alla favoritadresser utmärkta.

Förslag till bebyggelse på södra Manhattan och även hur FN-byggnaden skulle kunna utformas var andra ritbordsprodukter. Och den mer fantasifulla västkustarkitekturen inspirerade till att skapa drömhus, något som kom att sysselsätta honom tillbaka i Sverige efter kriget. Som projekten nytt riksdagshus och omgörning av Kungsträdgården i Stockholm.

Den fantasifulla västkustarkitekturen i USA inspirerade de många drömhus Josef Frank ritade i avsaknad av uppdrag hemma i Sverige. Denna akvarell är från mitten av 1950-talet.

Den fantasifulla västkustarkitekturen i USA inspirerade de många drömhus Josef Frank ritade i avsaknad av uppdrag hemma i Sverige. Denna akvarell är från mitten av 1950-talet.

Josef Frank ritade ett förslag till ett nytt riksdagshus i Stockholm i samband med diskussionen en nyordning inom riksdagen på 1950-talet.

Josef Frank ritade ett förslag till ett nytt riksdagshus i Stockholm i samband med diskussionen en nyordning inom riksdagen på 1950-talet.

Tillfälligheternas estetik till skillnad mot konformism utvecklar han i artikeln Accidentism, tidskriften Form 54/1958. Han skriver: “Alla platser där vi kan trivas – rum, gator och städer – har uppstått genom tillfälligheter. I organiskt växande städer står byggnader från alla epoker sida vid sida”.

Anna dör 1957 och ny partner blev hennes kusin Dagmar Grill som Josef Frank ritade det första drömhuset till redan på 1920-talet i Wien. Drömhusen från 50-talet är dedicerade till henne. Några förverkligade stadsplaner eller byggander, förutom Falsterbovillorna, blev det aldrig i Sverige. Inte heller några undervisningsuppdrag på Konstfack eller KTH.

Josef Frank dog 8 januari 1967 och i Dagens Nyheter sammanfattade journalisten Eva von Zweigbergk Josef Franks och Estrid Ericsons arbetsmetodik: ”Han gjorde allt hon bad om, hon uppskattade allt han gjorde”. Estrid Ericson förstod hans absoluta gehör för dimensioner, proportioner och val av material. Något större gehör från de svenska arkitekterna eller byggherrarna fick däremot aldrig den välrenomerade flyktingen Josef Frank.

Mer att läsa