“Det är dags att utveckla parkkaj-typologin”
Dagens kajer har potential att bli viktiga platser för det urbana friluftslivet och befästa Stockholm som vattenstad, menar landskapsarkitekt Mattias Gustafsson.
Många av kajerna i den centrala delen av huvudstaden är idag underutnyttjade. Målpunkterna är få och att komma ned till själva vattenspeglarna är svårt. Förr var kajerna stadens framsidor, myllrande av liv och kommers med vattenrummen fulla av fartyg. Men sedan länge har staden vänt kajerna ryggen. Men kajerna har nu chans att bli scen för stadslivet. Det finns ett starkt urbant tryck på rekreationsytor, inte minst på de platser som har kvällssol. Ett bevis på det är Hornsbergs strandpark i Stockholm.
Till Hornsbergs strandpark på Västra Kungsholmen åker folk från hela stan för att umgås, grilla och bada. Parken har blivit så populär att några av de närboende i stadsdelen vill spärra av för människor utifrån. Parker vid vatten med kvällssolslägen ökar attraktiviteten för medborgarna i staden och stärker upp staden som turistdestination.
När det byggda stadslandskapet alltmer tätnar tenderar avstånden till naturmiljöer att öka för allt fler. Genom att ge det urbana friluftslivet yta inne i stan minskar behovet för folk att lämna staden för att få naturupplevelser. Det stadsintegrerade friluftslivet måste tillåtas ta plats och bli en viktig del av morgondagens stadsliv! Stockholm, med sin unga befolkning, behöver attraktiva vardagsrum för umgänge och aktiviteter som stimulerar till utevistelse och som samtidigt understödjer ekosystemtjänsterna.
Kajområdena i Norra Hammarbyhamnen, östra delen av Strandvägen eller runt Riddarholmen är exempel på underutnyttjande vattenlägen. Orsaken kan ha att göra med att det saknas visioner och att kommunen och andra fastighetsägare prioriterar sjöfart och bilparkering framför rekreativa värden. För att visa på möjligheterna och väcka diskussion har vi på landskapsarkitektkontoret Urbio tagit fram ett idéförslag på hur en långsträckt parkkaj på just Riddarholmen skulle kunna te sig.
Ett Riddarparken skulle kunna bli ett utmärkt komplement till de befintliga stadsrummen i innerstan och nyttja kvällssolsläget vid Riddarfjärden till max. Genom att programmera platsbildningar i Riddarparken skulle folk lockas att komma för att fiska, grilla, bada, naturskåda eller ge sig ut med båtar. Kajparken skulle också få nya länkar till omgivningen; en sammanhållen kajpromenad ”Riddarfjärden runt”, ett cykelstråk som kopplar samman Söders höjder med Kungsholmen samt en hållplats för pendlingsfärjan linje 85.
Stockholm har med sina många kajstråk goda grundförutsättningar, men måste våga utvecklas i takt med medborgarnas behov. På Holger Bloms tid skapades exempelvis Norr Mälarstrands strandpromenad. Det är dags att så här sjuttio år senare ta vid och vidareutveckla parkkaj-typologin på fler vattennära platser i stan.
Genom att kombinera stadsbornas begär för rekreativa platser och behovet av ekosystemtjänster skulle Stockholms kajer återigen kunna bli stadens framsidor vimlande av folkliv!